Ligger vattnet kvar i samma svacka varje gång det regnar?
Vi är vana vid att skapa fall för att avleda vattensamlingar, och vi vet vilka krav som ställs på brunnar som belastas av daglig trafik och smuts i mängder.
Ett parkeringshus får in vattnet med bilarna. Regn, snö och slask följer med däcken upp på däcket, och på vintern kommer vägsaltet med samma väg. Vattnet rinner dit golvet lutar — ligger ytan fel samlas det i en svacka mitt på däcket i stället för vid brunnen. Där blir det stående tills det avdunstar eller fryser, och saltet följer med ned i skarvar och sprickor där det angriper armeringen underifrån.
Vi mäter av ytan för att se var vattnet faktiskt blir stående, bygger upp fallet mot brunnen och lagar betongen runt själva infattningen — den är nästan alltid sliten där hjulen passerar. Brunnen får ett lock som ligger kvar, och ytan planslipas i liv med golvet runt omkring.
