Ytskiktet avgör hur golvet klarar slitage, vätska och städning — men det avgörs redan i underlaget. Vi lagar och slipar först, behandlar sedan.
Ytbehandlingen är sista steget, inte det första. Ett ytskikt blir aldrig bättre än det som ligger under — sitter det lösa lagningar, bom eller damm kvar i betongen släpper skiktet där, oavsett hur bra materialet är. Därför lagar och slipar vi först, och behandlar sedan.
Epoximålning och massagolv där ytan ska tåla kemikalier, vätska och hög belastning.
Försegling och dammbindning som gör ytan tät och lättare att hålla ren.
Granit eller bauxit lagt i ytan där det lutar, svänger eller blir blött.
Offerskiktet som tar smällen från dubbdäck och grus, framför allt i parkeringshus.
Skiktet som håller vatten och klorider borta från betong och armering.
Linjer, pilar och symboler som slipas in i ytan för att sitta kvar.
Ett epoxiskikt som släpper har nästan alltid släppt av samma skäl: betongen under var inte ren, torr eller fast. Ytan slipas därför öppen innan behandlingen läggs, och materialet väljs efter vad golvet ska utsättas för.
I verkstadsmiljö används diffusionsöppen epoxi som rollas i två skikt — öppen så att fukt underifrån kan vandra ut i stället för att trycka loss skiktet. I livsmedelsmiljöer väger i stället kemikalietåligheten och brunnarnas anslutning tyngst.
Vi behandlar golv i verkstad, lager, livsmedel och parkeringshus över hela Sverige. Berätta vad golvet ska utsättas för, så föreslår vi skiktet.
